Igår började Tida att gråta när hon skulle sova och säger ; mamma, rädd, rädd.
Hon har alltid sovit med släkt lampa och stängd dörr. Men nu har skruttan blivit rädd för mörkret. Fick lite ångest när jag började fundera på hur länge hon har känt på det viset. Är det tillfälligt eller har hon legat rädd varje kväll. Är det inte förrän nu hon förståt vad ordet rädd är och kopplat ordet till sina känslor. Jag kanske överdriver men jag känner mig som världens sämsta mamma.

Ikväll hade hon sovit med lampan tänd men med stängd dörr och somnat nästan på en gång. Hoppas att rädslan försvinner