Dålig dag idag. Känner mig otillräcklig. Önskar jag kunde "fixa" allt. Men tydligen kan jag inte det. Känns hemskt.

Kaos

Nu har det gått 2 veckor sedan jag bloggade sist. Det blir mindre bloggande när jag har för många bollar i luften samtidigt. Småtjejerna har varit sjuka i en hemsk feberinfluensa som varade 4 - 5 dagar och gick sedan över till hosta. Sammanlagt var de sjuka i nästan 2 veckor..

Har haft mycket med skolan också. Sista föreläsningar, ett sista pm som skulle in för den här kursen samt att vi har en salstenta nästa fredag. Statsvetenskap är ett väldigt intressant ämne. Ibland har det känns som vi går i gymnasiet då det varit väldigt mycket upprepningar samtidigt som jag lärt mig mycket nytt. Vi hade en väldigt intressant föreläsare från migrationsverket en dag som arbetade på en hög nivå med kvotflyktingsfrågan.

Jag har varit dålig i några dagar nu. Jag vet inte om det är samma influensa som barnen haft men feber, förkyldning och huvudvärk har tagit över mitt liv. Har legat däckad i sängen/soffan hela dagen idag. Känner mig bättre nu men känner mig väldigt trött.

Har haft ett antal turer med arbetsförmedlingen ang. min mans situation. Det är tydligen så att om man är ny i Sverige (varit i Sverige mindre än 3 år efter att man fått sitt uppehållstillstånd, inte permanenta) så är man något som kallas tillhörig i prioriteringsgruppen. Vilket innebär att min man inte tillhör någon av de prioriteringsgrupper som finns. Sedan går det tydligen så bra för Södertälje kommun och arbetslösa så det har sedan 2 veckor tillbaka dragits in på aktivitetsstöd, instegsjobb och dylikt. Vilket inte gör någon skillnad för min man då de som var behöriga för dessa var prioriteringsgrupperna. Det råd min man har fått är att fortsätta skicka ut ansökan till alla jobb som bara går. Men sedan ska han även erbjuda sig att arbeta gratis hos olika skolor och hoppas på en anställning.

Jag har jobbat kommunalt i 12 år i 4 olika kommuner runt om Stockholm ooch jag vet hur arbetsplatser tänker. Skulle någon komma in och jobba gratis så skulle de vara guld värt men att anställa någon....förlåt för min negativa syn på detta men det finns inte en chans i dagens "ekonomiska kris" som kommuner är i, med nedskärningar av ordinarie personal att de skulle anställa någon på dessa grunder.

Det sista rådet som gavs var att ansöka om försörjningsstöd. HA, det finns något som heter stolthet. Arbetsförmedlingen ska finnas för att försöka i den mån de kan att förmedla, ge stöd för människor som inte har arbete......är det då inte lite lustigt att de har gett upp på de grupper som inte är "prioriterade".

Det beslut som vi tagit är att det blir fortsatta studier för min man och förhoppningsvis inom en viss snar framtid finner han ett jobb som han trivs med.

Som ni ser så har jag haft lite mycket bollar i luften men nu har det lugnat sig en aning.

Provspel, feber och film

Mannen åkte på provspel i Norge i torsdags och det började bra med att jag och tjejerna försov oss i fredags morse. Vi bestämde oss snabbt för att ha en hemma dag och tur var väl det. Emilia fick väldigt hög feber och kräktes, antagligen för att febern steg för snabbt. Hon låg i soffan, alldeles stilla ända fram till 22.30 igår kväll. Vi tittade på filmen "I rymden finns inga känslor" ,en rätt så bra film. Sedan fortsatte filmkvällen med filmen "Streetdance", en ungdomsfilm men den var alldeles för förutsägbar. Tror vi har sett alldeles för många liknande filmer. Barnens underbara farbror kom och sov över och stannar hela helgen.

Emilia var helt okej idag på morgonen och min fru kom hit med sina barn. Tyvärr blev emilia dålig igen på eftermiddagen och kräktes igen av febern. Nu mår hon bättre och sitter och sjunger "Manboy"i soffan.

Mannen är på väg hem nu, borde vara hemma om en halvtimme. Längtar!!!!

Besvikelse

Idag fick jag reda på betyget för förra kursen. Min första tanke var; Bara godkänt.

De första kurserna var jag alldeles nervig över att inte ens få godkänt. Kanske min besvikelse är pga att jag är väldigt intresserad av religion, som kursen handlade om.

Men nu efter lite analyserande känner jag mig imponerad över att jag lyckats höja mina krav på mig själv. Eftersom det är första året på högskolenivå kommer jag att släppa det kravet på en gång. Jag ska vara mig själv och utvecklas i min egen takt. Godkänt är godkänt.

Jag är fortfarande bäst!

"Jag önskar att du kunde se dig själv med mina ögon"

I filmen P.S I love you så skriver hennes man att när du tappar tron/hoppet på dig själv försök att se dig själv med mina ögon. Jag fastnade för uttrycket och började tänka lite längre än hur vackert det låter. Sedan tittade jag på Dr Phil idag som är en sort följetong om en grupp kvinnor med olika och gemensamma problem. Då säger han precis samma sak till en av kvinnorna. Då insåg jag att det inte alltid behöver betyda något positivt. Jag utgår ifrån mig själv och tänker på människor i min närhet som beter sig illa mot andra och önskar att de kunde se sig själva med mina ögon. Då kanske de skulle förstå hur egoistiskt det är att inte ta hänsyn till att andra människor blir sårade av deras dåliga självkänsla. Det kanske t. o. m. vara nyttigt om alla människor kunde se sig själva genom någon annans ögon ibland.

Härliga lördag

Det kanske inte var så smart att vara upp till 2 igår. Känner mig lite seg. Jag, mannen och äldsta dottern fastnade framför en film och sedan vaknade Tida med feber och hostade rätt så ordentligt. Jag har det svårt att gå och lägga mig i tid. Oftast blir det runt 00.00 oavsett om det är vardag eller helg. Brukar ofta känna mig trött vid 23 men kommer inte till skott att gå och lägga mig då.

Idag ska det städas och Emilia ska åka till sin biologiska pappa och sova över. Hennes halv syster kommer antagligen att vara där också. Sedan hoppas jag på att kunna åka till en kompis. Men eftersom Tida är lite dålig så ska jag avvakta lite och se hur hon mår under dagen.

Fick lite goda nyheter igår om mannen och hans fotboll. Kanske blir lite provspel framöver... fast inte i Stockholm dock. Håller tummarna!

Äntligen fredag

Veckan har svept förbi och äntligen är det fredag. Denna vecka har barnen varit på dagis och i skolan. Förrutom Tida som varit hemma igår och idag. Idag gick vi till läkaren då febern inte ger med sig och lillskrutt har öroninflammation. Vi har ingen aning om hur halsen ser ut, då Tida vägrade gapa. Men läkaren sa att vi skulle höra av oss på måndag om vi märker att hon börjar äta sämre.
Denna vecka har jag läst om Sveriges konstitution, regering och riksdag samt om migrationsverket alla benämningar på människor som flyttar till Sverige. Det har varit lärorikt men samtidigt väldigt mycket att läsa. 4 kapitel, en hel bok (i miniformat dock) och ett kompendium på rätt så många sidor. Jag har faktiskt läst allt två ggr förrutom den lilla boken. Känner mig nöjd och på måndag - onsdag ska jag göra pm et som ska vara inne på torsdag. På seminariumet på torsdag ska vi diskutera om Sverige bör ha en reglerad migration! Ska bli roligt att diskutera.
En sak som har börjat märkas mer
och mer i detta hem är min underbara söta tonåring. När folk säger att de blir straffade för sina synder när barnen är små och aktiva , vänta bara tills de blir tonåringar.
Jag har pendlat mellan känt mig hemsk, kränkt och älskad. En knassig kombination som kan få vem som helst att bli förvirrad. Damen har lyckats få mobilförbud i skolan, komma försent hem några dagar utan att meddela vart hon är och samtidigt lyckats pricka in alla rätt på alla läxförhör och dylikt. Vad gör man?
En tonåring är trots en tonåring....dags att låna någon bra bok om ämnet tror jag. Behöver få en annan åsikt och synvinkel.

Nu ska barnen snart gå och lägga sig och vi lär bänka oss framför lets dance.

P.S. I love you

Nu har jag sett denna film 5 ggr och jag överdriver inte när jag säger att tårarna rinner från början till slut. Nu ska jag strax gå och lägga mig.

Problem 1 : löst

Problem 2: hanterat forts. följer

Problem 3: Lösning finns men vågar inte hoppas på förmycket.

+++++ - 3 kg. Allt för något gott med sig.

Som sagt inte ett problem, inte två problem utan tre problem. Glömde nämna min ischias som dök upp igen också. Sedan blev jag magsjuk i samma veva. Skönt att de sistnämnda gick att lösa iallafall. Värktabletter och spyhink.

Lyckliga mig!

Har varit ifrån bloggen ett tag. Rätt trött på en del saker just nu.

Problem 1 : olöst

Problem 2 : olöst

Problem 3 : olöst

Lösning: absolut ingen inom syn eller räckhåll.

Livet leker.....................

Nästa veckas schema
Måndag: redovisning och opponering, Tida fyller 3år och blir hemma från dagis pga kräksjukan. Kalas skjuts upp
Tisdag: Ledig, inga böcker att läsa. Tida fortsätter att vara hemma.
Onsdag: Ledig, Emilia har tandläkaren. Hem till mamma och städa
Torsdag: Ledig, ta det lungt
Fredag: Ledig, förberedelse inför helgens kalas, gå ut och äta med en klasskamrat.

En sådan vecka borde man alltid kunna ha.....semester.....

Kräksjukan fortsätter...

Tida fortsätter kräkas och har fått feber. Efter lite alvedon bygger hon och Emilia koja i köket med Tidas alla snyttefiltar (eller som Tida säger; Snyttesnittar). Hon har lyckats få i sig en flaska med vätska vilket känns skönt då hon inte dryckit något sedan igår kväll.

Detta har rört lite upp och ner på mina planer inför idag. Skulle plugga inför redovisningen imorgon men Lamin som gick och la sig samtidigt med mig och Tida kl. 3 inatt gick upp med barnen imorse vid 8. Så jag får skjuta fram studierna tills ikväll.
Måste åka till ICA och handla massa gott och dricka till Tida + blöjor. Sedan ska mannen iväg på ett möte och ikväll spelar Barcelona vilket innebär att jag är singel hemma ikväll då vi inte har rätt kanaler. Perfekt tillfälle att plugga.

Tida

Nyligen hemkommen från min brors bröllopsmiddag. Underbar kväll, med god mat och mycket skratt. Min kära bror är den första av alla oss syskon som gift sig. Det förvånar mig inte alls, han är lugn, sansad, snäll, empatisk, har en stor förståelse för andra människor .....listan är lång. Hans fru är lyckligt lottad. Det var jättetrevligt men dock mindre trevligt att komma hem till en liten Tida som bestämt sig för att ha maginfluensa. Ställde mig på en gång och fixade med allt som hade blivit nerspytt och sedan hamnade vi framför Nicke Nyfiken.
Jag är imponerad över hur barn kan kräkas och kräkas utan att bli ledsna. Tida utbrister ; mamma spotta och sedan är det bra. Nu ligger hon i sängen och lyssnar på Alfons Åberg.

På måndag är det Tidas 3 års dag. 3 år, jag förstår inte vart tiden har tagit vägen. För mig är det mirakel, lilla söta Tida som föddes och vägde 975 g och 35 cm lång väger idag 13 kg och är (ca) 95 cm lång. Mycket har man sett och gått igenom i livet men det blåstes bort och försvann när Tida bestämde sig för att komma ut alldeles för tidigt. Ingenting av det förflutna var intressant att reflektera över längre.
Tida mådde bra, läkarna var inte oroliga och idag har Tida endast kontakt med lungmottagningen 1 gång i halvåret och kommer att sluta med sin "lungmedicin" när våren kommer. Liten har blivit stor. Livet går vidare....
Lägger ut en film på Tida när hon var ca 6 månader gammal.

Allt kan inte gå som man vill

Vilken dag! Har gjort klart grupparbetet och känner mig jättenöjd. En fallstudie om hur en syriansk tjej lever i dagens Sverige. Har haft det roligt med gruppen under arbetet och känner att jag gjorde rätt som bytte grupp.
Jag har även mailat in mina individuella uppgifter och sedan var det meningen att jag skulle skriva ut pappperskopior och lämna dem i lärarens brevlåda. Men tyvärr så gick det inte för att av någon konstig anledning så har mitt idkort för södertörns högskola slutat att fungera. Tyvärr hjälpte det inte med att byta lösenord så imorgon bitti måste jag åka och se till att jag får ett nytt. Hoppas bara lärarna förstår varför papperskopian är sen, jag har ju trots allt skickat in uppgifterna via mail.

Nytt mobilnummer

Nu har jag äntligen bytt mobilnummer för gott. Det är samma nummer som jag bytte till för ett tag sedan men inte använda i slutändan. Men som sagt nu är det mitt permanenta nummer. För er som inte har det så finns det nog ett trevligt litet mail på facebook med numret.

Studier

Jag sitter och slutför mina individuella uppgifter. Men börjar känna mig lite stressad av att jag är så lugn. Jag menar att inför alla andra uppgifter så har jag inte känt mig nöjd och alltid känt mig stressad över det samt att tiden rinner ut. Denna gång känns det som jag har grepp om det jag skriver om och är tom klar en dag för tidigt trots mitt lilla jullov.
Vad betyder detta; att jag antagligen kommer få underkänt eller att jag allmänt är lite tokig eftersom en känsla av lugn gör mig stressad?

Senaste veckorna

Veckorna har gått och jag har fullt upp som vanligt med barnen och skolan. Är så tacksam för att jag har en underbar man som alltid sköter hemmet och fixar och donar. Jag valde att avvakta med min skoluppgifter då jag blev dålig precis innan jul vilket gav mig ett litet jullov. Julafton spenderade vi hos min syster och hade en underbar dag. Tråkigt nog tog det 3 timmar att ta sig hem från Huddinge till Södertälje kommunalt.

Nyår spenderade jag hos en nära vän och hade det jättetrevligt. Nicole valde att spendera nyår med mitt ex, då det absolut inte går att spendera nyår med sina föräldrar. Första valet hade varit att sova över hos en avlägsen kompis vilket jag inte gick med på. Vilket resulterade till att hon valde bort mig för exet. Jag fick svälja min stolthet och inse att hon håller på att växa upp och vill slå sig loss. Men vi pratade vid flera tillfällen under kvällen och jag måste medge att nästa år ska jag se till att vi firar tillsammans för jag tyckte det var jobbigt. Det var första gången, okej kanske andra gången som jag har varit ifrån henne på nyår så nästa år får det bli Gambia eller något liknande.

Småtjéjerna blev dåligt efter nyår vilket raserade mina planer att åka på bio med Emilia och gå på museum men det blir andra tillfällen för det.
De senaste dagarna har jag gjort 3 individuella uppgifter och på torsdag blir grupparbetet klart. Sedan har jag semester 1 vecka och bl.a gå ut och äta med en klasskompis, gå på bio med en kompis samt gå på museum med familjen.

Pratade med en gammal barndomsvän idag och fick reda på att en vän har ljugit om mig. jag blev inte speciellt upprörd eller arg eftersom jag visste att det som sagts inte stämde överhuvudtaget. Med tanke på att det var ganska allvarliga saker så börjar jag fundera på varför hon sagt det hon sagt. Antagligen för att få sig själv att framstå som en perfekt människa. Samtidigt är det ganska komiskt då hon alltid ringer mig för råd ang sina barn och sitt förhållande.
Detta är en person jag alltid ställt upp för, inte för att jag tycker synd om henne utan för att jag tycker om henne och hennes familj. Jag skulle inte känna någon större saknad om hon inte fanns i mitt liv då vår relation är väldigt begränsad idag.
Men samtidigt så tycker jag synd om människor som måste ljuga om andra människor för att själva må bra och fylla någon speciell funktion hos sig själv. Eftersom jag vet hennes bakgrund och vilka svårigheter hon har jag sedan tidigt bestämt mig för att inte ha en för djup relation till henne och koncentrera mig på det vi har gemensamt, vilket är barn.
Men samtidigt känner jag en oro för henne. Det mönster som hon har är lite skrämmande då detta är ett återkommande problem för henne. Hur kommer hennes barn att påverkas av att hon har detta beteende med tanke på att flera relationer runt om henne har raserats pga hennes beteende. Det är tragiskt!