Nyligen hemkommen från min brors bröllopsmiddag. Underbar kväll, med god mat och mycket skratt. Min kära bror är den första av alla oss syskon som gift sig. Det förvånar mig inte alls, han är lugn, sansad, snäll, empatisk, har en stor förståelse för andra människor .....listan är lång. Hans fru är lyckligt lottad. Det var jättetrevligt men dock mindre trevligt att komma hem till en liten Tida som bestämt sig för att ha maginfluensa. Ställde mig på en gång och fixade med allt som hade blivit nerspytt och sedan hamnade vi framför Nicke Nyfiken.
Jag är imponerad över hur barn kan kräkas och kräkas utan att bli ledsna. Tida utbrister ; mamma spotta och sedan är det bra. Nu ligger hon i sängen och lyssnar på Alfons Åberg.

På måndag är det Tidas 3 års dag. 3 år, jag förstår inte vart tiden har tagit vägen. För mig är det mirakel, lilla söta Tida som föddes och vägde 975 g och 35 cm lång väger idag 13 kg och är (ca) 95 cm lång. Mycket har man sett och gått igenom i livet men det blåstes bort och försvann när Tida bestämde sig för att komma ut alldeles för tidigt. Ingenting av det förflutna var intressant att reflektera över längre.
Tida mådde bra, läkarna var inte oroliga och idag har Tida endast kontakt med lungmottagningen 1 gång i halvåret och kommer att sluta med sin "lungmedicin" när våren kommer. Liten har blivit stor. Livet går vidare....
Lägger ut en film på Tida när hon var ca 6 månader gammal.